the side of my sofa

Idag har jag lyssnat på två sommarpratare, igår lyssnade jag på två andra. Jag vet att jag är lite sen men mamma har dom i sin iPod och det är liksom fint att lyssna på folk som pratar, speciellt Annika Norlin (Hello Saferide, Säkert!) Också roligt att höra sin gamla gympalärare i Måns Zelmerlövs program. Också roligt att höra Måns Zelemrlöv prata om hur hans värld vidgade sig när han började gymnasiet för han fick träffa sååååå annorlunda människor typ. Eh ja, fiiint.

Och jag städade samtidigt som jag lyssnade på det där. "städade". Och packade. Måndag=mamma/pappa byt dag.

Egentligen tycker jag inte mitt liv är så interessant och jag borde inte sitta här och skriva om det. Det är egentligen helt idiotiskt.  Men liksom det är rätt kul att dricka te och vara låtsas interessant. Fan vad man är patetisk egentligen. Allting är rätt patetiskt. Skolan är patetisk, alla ämnen. Kärlek är patetiskt och att jag skriver detta här är sjuuuuuukt patetiskt. Och ironiskt. Jag kan fan sitta och skratta åt mitt liv ibland. Åt dom dåliga sakerna. För det är såååååå komiskt egentligen.


Jag har prov på fredag. Jag har massa saker som ska vara klara tills imorgon. Jag orkar inte skolan. Jag obbar ytterst ytterst lite. (inte alls men om mamma eller pappa hittar in blir det nästan jobbigt) Vad har hänt mig egentligen?
Typ hösten. Jag vill bara sitta i mitt fönster och lyssna på Damien Rice och Billie the vision och Håkan och dö lite på allting som bara aldrig händer och rinner ut i sanden. Det vore fin höst <3




Min syster är bäst på att sy förresten. Bara så att hon vet. Vissa dumma personer verkar inte fatta det.








Mmmmmmm typ emopop bilder. Men jag är typ fjortispoparen som tittar sig i spegeln hela tiden. Fast jag är rätt emo i själen. Jag är alltså fjortisemopopare.